Denna högst imponerande musiker dök först upp i vårt blickfång som en del av gruppen Wandering Peggy med Hanna Tolf på blues-festivalen i Malmö 2016. Han spelade på en mycket välljudande akustisk gitarr som drog till sig vårt intresse vilket ledde till en kort konversation med honom. Det visade sig vara en handbyggd beställd finsk gitarr, vilken nu ledsamt nog är stulen.
Christopher Johansson började spela gitarr i tredje eller fjärde klass i grundskolan i Nol utanför Göteborg. –”Jag hade spelat lite tidigare eftersom min far brukade spela. Han spelar gitarr och sjunger i diverse dansband och så. Det var en mycket väl fungerande skola med möjligheter att praktisera med olika instrument. Under en tid spelade jag trummor där. Man kunde spela i ett band under skoltid. Ibland hade vi typ en halvdag när vi kunde spela konserter. Jag fastnade för sextiotalets musik ganska tidigt, tack vare mina lärare. Fick dock känslan av att partyt var över när jag väl kom hit, jag föddes -85. Numera arbetar jag emellanåt på Kulturskolan och jag lägger märke till att dagens ungdomar fortfarande vill spela den sortens musik”.
JTP: -“Så hur hamnade du slutligen i detta sammanhang, den akustiska ’Old-Timey Music’?”
CJ: -”Jag lyssnade en hel del till olika Grunge Band och ville förstå mer av deras bakgrund, ursprunget till deras musik. Vilka var deras idoler? Liksom Thåström hade Rolling Stones som idoler och de hade Muddy Waters. Muddy Waters upptäcktes när Alan Lomax letade efter Robert Johnson, och så vidare. Något som ruskade om mig ordentligt var när jag såg Kelly Joe Phelps spela i en skola i närheten. De haft svår att sälja biljetter eftersom de av oss i skolan som spelade gitarr fick fribiljetter. Han spelade med sin gitarr liggande på knät och jag blev helt såld. Just då spelade jag elektrisk gitarr och hade en stor ”Marshall Stack” (förstärkare). Men den, för mig, nya musiken växte långsamt in i mitt sinne och omslöt mig, så jag sålde förstärkaren och köpte mig en akustisk gitarr. Jag fick hjälp av min musiklärare att räkna ut hur Phelps hade stämt sin gitarr. När jag var 19 blev jag vän med Bror Gunnar Jansson, som jag fortfarande spelar en del med emellanåt, och vi satt uppe under nätterna och sporrade varandra med frågor som, -’har du lyssnat till den här eller den där gamla skivan?’ Hans var professionell bassist i ett bluesband och hade en stor skivsamling och vi fick tag i en box med Harry Smith’s Anthology of American Folk Music. Det var också något med den tiden; jag såg filmen ’O Brother Where Art Thou?’ på bion och Martin Scorseses ’Blues Anthology’ på TV’n. Så det fanns många influenser som knuffade mig i den riktningen”.
JTP: -”När startade du bandet Wandering Peggy?
CJ: -Nå, det var mer Hanna Tolf som startade den. Vi studerade båda på musik-konservatoriet och kände till varandra. Hon hade spelat med Dick Althin, som jag tyckte var en stor spelare, behärskande slide och reso’s och så vidare. De kom ihop sig om något och så frågade hon mig om jag ville sitta in med henne. Kände mig ganska nervös, ersätta en så pass känd kille. Men hon övertalade mig, vilket inte var särskilt svårt. Det måste ha varit för typ tio år sedan.”
JTP: -”När du får gigs, är det mest med Wandering Peggy eller är det som soloartist?”
CJ: -”Definitivt mest solo-framträdanden. Men jag spelar i också ett annat band som heter ’Det Blev Handgemäng’ med Bror-Gunnar Jansson och två andra. Samma slags musik. Jag spelar mycket på ’Blues Dance Festivals’, något som jag inte kände till förrän för ett par år sedan. Bara jag och min gitarr och en massa folk som dansar långsamt timmavis.”
JTP: -”Kan du berätta något om dina gitarrer och vilken som är din favoritgitarr?”
CJ: -”Jag hasr ett antal gitarrer. Jag föredrar nog gamla skräp-gitarrer som ’Harmony’ och ’Silvertone’. Har en från fyrtotalet som namnet ’National New Yorker’ på men som är byggd av Valco-fabriken. Jag tror att Gibson byggde deras kroppar. Det är en Arch-top (s.k. orkester-gitarr). När jag försökte Google efter information om den leddes jag vidare till en Wikipedia-sida. Där var en bild mig själv som spelade på den… Så jag fick inte mer information om den. Den finska gitarren du frågade om hette ’Pick’ och var en klar favorit. Det var ett ovanligt bygge med lock i fur och sidor i bergs-ask. Jag hoppas att den som snodde den uppskattar den lika mycket som jag gjorde och att ni båda har det bra!”
JTP: -“Vilken är din absoluta favorit-artist?”
CJ: Blind Willie Johnson. Föreställ dig att sitta bredvid honom och spela
‘Dark Was The Night, Cold Was The Ground’!
JTP: -“Vem skulle du vilja spela med om du kunde välja fritt?”
CJ: -”Å, det var en svår en. Tom Waits kanske?”
(Not. Sedan intervjun gjordes i september 21 så har Christoffer bildat ytterligare ett band, ”Black Cat Bone” tillsammans med fyra andra musiker. De har en sättning med tre el-gitarrer vilka utmanar varandra och driver på varandra med en sällan skådad frenesi, till Christoffers känslostarka röst-).
Bli först med att lämna ett svar