Deep Blues

Bokrecension: Deep Blues, a Musical and Cultural History, from the Mississippi Delta to Chicago’s South Side to the World, av Robert Palmer. Penguin 1981.

Av Johnny Petersen

Jag vet att det har sagts flera gånger men detta är verkligen en bok som bör finnas i varje bluesbibliotek, vilket New York Times håller med om! Utan överdrift. Palmer skriver initierat och kunnigt, utan egna konklusioner, hörsägen, myter och gissningar. Materialet till mina två artiklar om de Afrikanska rötterna har jag huvudsakligen hämtat från denna bok. 

Robert Palmer, 1945 – 1997, började tidigt skriva om musik samtidigt som han spelade saxofon i blues, rock, soul och jazzgrupper. Han organiserade Memphis Blues Festivals i slutet på 60-talet men flyttade till New York 1970 där han var Chief-Popmusic Critic för New York Times och flitig skribent i Rolling Stone och Penthouse m.fl. tidskrifter. Han undervisade i amerikansk musik vid Yale, Bowdoin, the Smithsonian Institution, Brooklyn College och Memphis State University. Palmer har också skrivit boken Rock & Roll: An Unruly History.

Från omslaget:

”Blues is the cornerstone of American popular music, the bedrock of rock and roll. In this extraordinary musical and social history, Robert Palmer traces the odyssey of the blues from its rural beginnings, to the steamy bars of Chicago’s South Side, to international popularity, recognition and imitation. Palmer tells the story of the blues through the lives of its greatest practitioners: Robert Johnson, who sang of being persued by hounds of hell; Muddy Waters, who electrified the Delta blues and gave the music its rock beat; Robert Lockwood and Sonny Boy Williamson, who launched the King Bisquit Time radio show and brought blues to the airwaves; and John Lee Hooker, Ike Turner, B.B. King, and many others.”