Den Amerikanske hitflyttade blues-musikern och karikatyrartisten Brian Kramer f\u00f6ddes i Brooklyn, New York f\u00f6rsta April 1963. Han \u00e4r dock inget sk\u00e4mt utan \u201dthe real deal\u201d. Att v\u00e4xa upp i Brooklyn p\u00e5 sextiotalet var inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt. Ruffiga kvarter, arbetsl\u00f6shet och uppl\u00f6sta familjer, allt detta ber\u00e4ttar Brian Kramer i sin korta men lysande novell fr\u00e5n 2013, \u201dOut Of The Blues\u201d. Det finns mycket information om honom p\u00e5 internet, men den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen om honom baseras p\u00e5 en intervju med honom gjord under Covid-sommaren 2021 via digitalt media.<\/p>\n\n\n\n
Redan i ton\u00e5ren b\u00f6rjade Kramer spela gigs p\u00e5 lokala barer runt Greenwich Village och Brooklyn. D\u00e5 och d\u00e5 jammade han i Washington Square Park med en \u201dinternationell samling av vagabonder och bohemer.\u201d Inte f\u00f6r mynten utan helt enkelt f\u00f6r att vara. Sedan ett par \u00e5r tillbaka bor Brian Kramer och hans hustru Annika i Hedemora i Dalarna, k\u00e4nt f\u00f6r sin livliga folkmusik scen. F\u00f6re pandemin reste Brian Kramer fram och tillbaka mellan Hedemora och Stockholm d\u00e4r han under m\u00e5nga \u00e5r haft sina regelbundna \u201dBrian Kramer Blues Jam\u201d p\u00e5 Engelen, en gammal bar i Gamla Stan. N\u00e4r han f\u00e5r fr\u00e5gan om han vill flytta tillbaka till Staterna, eller Stockholm, blir svaret, \u201dJag har kommit till den punkt d\u00e4r jag vet att, nej. Jag har f\u00e5tt starka band h\u00e4r och jag spelar p\u00e5 blues scenen h\u00e4r i Hedemora. Jag har vant mig vid den lugnare, mindre stressade takten h\u00e4r.\u201d Brian Kramer har spelat in nio album under eget namn och finns med p\u00e5 ett par andra med namn som Eric Bibb och Larry Johnson.<\/p>\n\n\n\n
JP:<\/strong> \u201dI din biografi skriver du, \u2018flytta utomlands f\u00f6r att finna fler m\u00f6jligheter\u2019, men, var inte den verkliga anledningen k\u00e4rlek?\u201d<\/p>\n\n\n\n Brian Kramer (BK):<\/strong> \u201cJag m\u00f6tte en Svensk tjej i Greenwich Village, i Washington Square Park och du vet, vi blev k\u00e4ra och flyttade faktiskt ihop samma vecka. Vi blev oskiljaktiga. Det ironiska i det hela \u00e4r att veckan f\u00f6re jag tr\u00e4ffade henne, s\u00e5 var det en kille som letade upp mig. Han tog blues-musiker \u00f6ver till Skandinavien och sa, \u2019Hall\u00e5 d\u00e4r, du \u00e4r ju r\u00e4tt bra, har du lust att f\u00f6lja med till Sverige och Skandinavien under n\u00e5gra m\u00e5nader och g\u00f6ra en turn\u00e9?\u2019 Detta var en vecka f\u00f6re jag m\u00f6tte den Svenska kvinnan men efter att vi redan hade flyttat ihop, i New York. Innan hon reste tillbaka till Sverige s\u00e5 sa jag, \u2019Hej, v\u00e4nta lite, jag tror att jag, n\u00e4sta m\u00e5nad eller s\u00e5, f\u00f6rv\u00e4ntas resa till Schweiz eller Sverige eller n\u00e5t.\u2019 S\u00e5 som det visade sig, fortsatte vi v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande och jag kom till Sverige. Innan jag skulle p\u00e5b\u00f6rja turn\u00e9n s\u00e5 visade hon mig runt i \u00f6verallt och vi tog upp v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande, och vi har egentligen fortsatt under 30 \u00e5r med tv\u00e5 barn. Att finna flerm\u00f6jligheter var med musiken d\u00e5 jag fick tillg\u00e5ng till allt i den Europeiska Unionen, som England och Tyskland. Hoppa p\u00e5 ett flyg och du kan vara med p\u00e5 festivaler och turn\u00e9er. Men, ocks\u00e5 k\u00e4rleks-aspekten\u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201cVem var det som bj\u00f6d in dig till Sverige?\u201d<\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong> \u201dJag vet inte om han fortfarande finns kvar, men han kallades Professor Washboard. Han hette Scott. Han var en professionell tv\u00e4ttbr\u00e4de-artist som spelade p\u00e5 gatorna med hj\u00e4lp av elektroniska apparater. Han hade en gatushow och tog \u00f6ver briljanta Amerikanska musiker, spela in skivor med dem och s\u00e5lde dem p\u00e5 gatorna. Detta var 1990 och det var en av de f\u00f6rsta och b\u00e4sta erfarenheter jag hade h\u00e4r i Europa och vi tj\u00e4nade massor av pengar bara p\u00e5 att spela p\u00e5 gatorna. D\u00e5 b\u00f6rjade jag tr\u00e4ffa m\u00e4nniskor som skulle bli viktiga f\u00f6r mig och fortfarande \u00e4r l\u00e5ngvariga v\u00e4nner. Som Allen Finney som \u00e4r en fantastisk musiker. Jag tr\u00e4ffade Max Schultz. Jag tr\u00e4ffade Jenny Boman som nyligen gick bort du vet, och vi blev b\u00e4sta v\u00e4nner och s\u00e5 m\u00e5nga bra musiker, Chuck Anthony \u00e4r \u00e4nnu en.\u201d <\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201dPlanerar du att \u00e5teruppta de popul\u00e4ra blues-jammen i Stockholm igen? (efter pandemi-nedst\u00e4ngningen). Om s\u00e5, n\u00e4r och p\u00e5 vilket st\u00e4lle?\u201d<\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong> \u201cJo det kommer jag, f\u00f6rmodligen om ett par m\u00e5nader eller s\u00e5 och jag kommer att resa fram och tillbaka varje vecka. Vi har p\u00e5g\u00e5ende diskussion och vi vill vara s\u00e4kra p\u00e5 att omst\u00e4ndigheterna \u00e4r bra f\u00f6r alla och vi vill inte hoppa in i det f\u00f6r snart. (Sedan dess har jammen b\u00e5de b\u00f6rjat och lagts p\u00e5 is igen). V\u00e5rt jam \u00e4r det popul\u00e4raste jammet i Stockholm, n\u00e4st efter Stampen, vilket jag startade. Saken \u00e4r den att vi inte vill st\u00e4nga ute folk. Vi lade ner innan de flesta slutade spela live. N\u00e4r Covid satte fart och vi kanske hade 50 personer i lokalen men vi brukade ha hundratals som kom till Engelen under loppet av en dag. Sen gick det inte ihop ekonomiskt f\u00f6r klubben heller. Nu b\u00f6rjar ju restriktionerna l\u00e4tta lite och Engelen inv\u00e4ntar vad det kan betyda f\u00f6r dem. N\u00e4r de v\u00e4l ger oss gr\u00f6nt ljus s\u00e5 kommer vi att b\u00f6rja informera om n\u00e4r vi skall b\u00f6rja spela igen. N\u00e4r vi kommer ig\u00e5ng blir det f\u00f6rmodligen att vara med en massa g\u00e4ster s\u00e5 v\u00e4l som n\u00e5gra speciellt inbjudna.\u201d<\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201dS\u00e5 d\u00e5 har du n\u00e5got att se fram emot?\u201d<\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong> \u201dJa, jag menar, vi har gjort det h\u00e4r i 23 \u00e5r och s\u00e5 helt pl\u00f6tsligt har vi inte gjort under ett helt \u00e5r.\u201d<\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201cS\u00e5, vilka bland all dem du har spelat med har du uppskattat mest?\u201d<\/p>\n\n\n\n BK: <\/strong>\u201cN\u00e5, om vi b\u00f6rjar fr\u00e5n b\u00f6rjan utan att g\u00e5 igenom hela listan, s\u00e5 s\u00e4tter jag Junior Wells fr\u00e4mst f\u00f6r att han var min l\u00e4rare. Han spelade munspel och jag spelade gitarr men han var min l\u00e4ra i blues-spr\u00e5ket. Buddy Guy ocks\u00e5, som jag h\u00e4ngde mycket med men s\u00e4rskilt Junior, vi hade n\u00e5got s\u00e4rskilt. Vi kom tillsammans och spelade en hel del och vi gjorde ett album tillsammans. N\u00e4r det kommer till kritan s\u00e5 finns det s\u00e5 m\u00e5nga men jag skulle vilja s\u00e4ga min gode v\u00e4n Eric Bibb. Anledningen till att jag n\u00e4mner Eric Bibb \u00e4r, n\u00e4stan av en enda anledning, f\u00f6r han var ocks\u00e5 en l\u00e4rare och en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 vad du kunde g\u00f6ra med kvaliteten i blues-musiken. Mycket av det uppt\u00e4ckte vi tillsammans under en tid n\u00e4r vi gjorde en massa spelningar som en duo och jag ins\u00e5g hur tv\u00e5 personer kan omslutna en publik p\u00e5 flera hundra personer bara genom sin anknytning till varandra.\u201d<\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201dDu har spelat med en hel upps\u00e4ttning ber\u00f6mda musiker. Finns det n\u00e5gon s\u00e4rskild som du ine har spelat med \u00f6nskar att du kunde?\u201d<\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong> \u201d\u00c5h, J\u00f6sses, l\u00e5t oss se, hmmm, n\u00e5 det finns tv\u00e5 artister som jag alltid har fantiserat om, sittande bredvid dem och spela gitarr. Den ene \u00e4r Keb Mo, mest f\u00f6r att jag \u00e4r ett s\u00e5 stort fan av hans \u2019stora, \u00f6ppna, luftiga blues\u2019, variationen i hans s\u00e5nger och hans musik. Det \u00e4r n\u00e5got jag tyckar om att t\u00e4nka p\u00e5 som att vi kommer fr\u00e5n en liknande plats. Jag kallar det f\u00f6r \u2019upplyftande blues\u2019. Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig att vi skulle klicka. Jag hade samma k\u00e4nsla n\u00e4r det kommer till Taj Mahal men dr\u00f6mmen om Taj har slagit in redan och jag fick sitta bredvid honom och spela och spela in en l\u00e5t med honom. En sk\u00f6n relation. Det finns m\u00e4ngder av folk p\u00e5 den listan och \u00e4ven, tro det eller ej, Bob Dylan. Inte f\u00f6r att han \u00e4r \u2019Bob Dylan\u2019 och ber\u00f6md och s\u00e5 utan f\u00f6r att han har en s\u00e5 stor k\u00e4rlek till blues och rot-musik. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att han satt h\u00e4r och jag hade en gitarr och b\u00f6rjade spela n\u00e5gra Robert Johnson s\u00e5nger s\u00e5 skulle digga det. Jag \u00e4r s\u00e4ker.\u201d<\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201dHar du n\u00e5gon favorit-artist fr\u00e5n den tidiga blues-eran? S\u00e4g 1910 \u2013 1950. Bara en.\u201d<\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong> \u201dOK, d\u00e5 v\u00e4ljer en klassiker, Robert Johnson. F\u00f6r mig s\u00e5 finns det \u2019The Big Delta Three\u2019: Robert Johnson, Muddy Waters och Johnny Shines. Robert Johnson f\u00f6r komplexiteten och enkelheten samt f\u00f6r bluesens mysterium. Muddy Waters f\u00f6r att han tog det till n\u00e4sta niv\u00e5 men utan att f\u00f6rlora den heta sj\u00e4len, skiten och modden i Deltat, elektrifierande det och ge det till en ny generation. Johnny Shines f\u00f6r subtilt, vackert slide-arbete, hans lyrik och sk\u00f6na high pitch s\u00e5ng. Det finns en genuin sk\u00f6nhet runt den h\u00e4r killen som jag bara \u00e4lskar.\u201d<\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201dVilket \u00e4r dit favoritm\u00e4rke av akustiska gitarrer?\u201d<\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong> N\u00e5, jag har g\u00e5tt igenom alla och jag har n\u00e5gra byggda p\u00e5 best\u00e4llning, men egentligen s\u00e5 har jag genom \u00e5ren samlat p\u00e5 mig n\u00e5gra fina Martins. Jag har inte l\u00e4ngre lika m\u00e5nga gitarrer som jag hade f\u00f6rr d\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6ker tunna ut hjorden, men jag skulle nog s\u00e4ga att just nu skulle jag v\u00e4lja ut en Martin HM 28. \u00c4lskar den gitarren vilken jag k\u00f6pte i New York. Naturligtvis skulle jag s\u00e4ga resonator-gitarrer, Nationals.\u201d<\/p>\n\n\n\n JP:<\/strong> \u201dDu \u00e4r en k\u00e4nd slide-gitarrist. F\u00f6redrar du metall, gals eller keramik-slides?\u201d <\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong> \u201dDefinitivt glas. Jag anv\u00e4nder n\u00e4stan enbart Diamond Bottle Necks fr\u00e5n England. Kristallglaset f\u00f6rst\u00e4rker ljudet hundratals g\u00e5nger. Det handlar om att lyfta fram det b\u00e4sta ur varje enskilt instrument. Om du har Stradivarius violin s\u00e5 sn\u00e5lar du inte genom att k\u00f6pa en billig str\u00e5ke utan du investerar i den b\u00e4sta str\u00e5ken som finns tillg\u00e4nglig. Om du har en National resonator-gitarr s\u00e5 vill du lyfta fram b\u00e4sta m\u00f6jliga ljudkvaliteter ur den. Men olika material kan vara mest passande i olika situationer.\u201d<\/p>\n\n\n\n JP: \u201d<\/strong>Nu kommer vi s\u00e5 till den Buddhistiska delen. Du \u00e4r k\u00e4nd som en praktiserande Buddhist. Hur gick det till?\u201d<\/p>\n\n\n\n BK:<\/strong>\u00a0\u201cDetta \u00e4r en stor fr\u00e5ga som jag inte ofta f\u00e5r m\u00f6jlighet att tala om. M\u00e5nga m\u00e4nniskor kopplar inte ihop det och mig som blues-musiker. Det \u00e4r heller ingenting som jag g\u00e5r ut med. Jag s\u00e4ger inte, \u00b4\u00c5h f\u00f6rresten, jag \u00e4r Buddhist!\u00b4\u2026 N\u00e4r jag var omkring 20 i New York, hade mina f\u00f6r\u00e4ldrar g\u00e5tt skilda v\u00e4gar och sj\u00e4lv hade jag hoppat av konstskolan eftersom jag hade best\u00e4mt mig f\u00f6r att jag ville bli en professionell musiker. En dag n\u00e4r jag arbetade som cykelbud, detta var p\u00e5 vintern, l\u00e4mnade jag ett paket till en filmredigerings studio, en kvinna. Den mycket trevliga kvinnan sa, \u2019Hej, \u00e4r du intresserad av Buddhismen?\u2019 Jag svarade att nej, egentligen inte. Hon fortsatte med att s\u00e4ga att den \u00e4r helt fantastisk, den \u00f6ppnar upp din perception och medvetenhet och hon b\u00f6rjade ber\u00e4tta att du kan m\u00f6jligg\u00f6ra saker med en fokuserat uppm\u00e4rksamhet. Men (med ett brett leende) jag var mer intresserad av henne, hon var s\u00f6t, en riktig s\u00f6tsak. S\u00e5 vad jag gjorde var att jag gick med p\u00e5 att f\u00f6lja med henne till ett litet Buddhistiskt m\u00f6te nere i Soho. I samma \u00f6gonblick som jag gick in i rummet s\u00e5 h\u00f6rde jag att de m\u00e4ssade \u2019Namo Myoho Renge Kyo\u2019. Jag h\u00f6rde m\u00e4ssandet och k\u00e4nde mig dragen till det. Sedan var det ett diskussionsm\u00f6te och den ansvarige killen fr\u00e5gade mig, \u2019Har du n\u00e5gra dr\u00f6mmar? Om du m\u00e4ssar detta kan du f\u00e5 vilken dr\u00f6m som helst att f\u00f6rverkligas!\u2019 Ingen hade n\u00e5gonsin ber\u00e4ttat det f\u00f6r mig f\u00f6rut. Jag var en ung man fr\u00e5n Brooklyn med en dysfunktionell familj och de flesta m\u00e4nniskor s\u00e4ger \u2019det \u00e4r inte ens l\u00f6nt att f\u00f6rs\u00f6ka, ge upp.\u2019 Nu var det s\u00e5 att jag verkligen villa bli en upptr\u00e4dande musiker. Jag ville upptr\u00e4da och jag ville bli accepterad som blues-musiker, som en artist, av de m\u00e4nniskor som jag uppskattar. S\u00e5 jag b\u00f6rjade med recitations-\u00f6vningarna och \u2013 jag anv\u00e4nde en del droger d\u00e5 och hade en del skumma v\u00e4nner \u2013 jag b\u00f6rjade inse vad jag h\u00f6ll tillbaka och vad som knuffade mig i r\u00e4tt riktning. Jag praktiserade den h\u00e4r meditation och jag kunde avsluta och l\u00e4ra mig hela l\u00e5tar. Jag skapade ett set och jag gjorde mitt f\u00f6rsta gig, genom att recitera som en Buddhist, och jag minns att det var p\u00e5 en ber\u00f6md klubb i Greenwich Village som hette The Folk City, d\u00e4r Bob Dylan b\u00f6rjade. S\u00e5 jag l\u00e4rde mig blues och Buddhism simultant. De har en hel del gemensamt filosofiskt sett. Jag spelade det h\u00e4r giget med tv\u00e5 v\u00e4nner och allt jag minns \u00e4r publiken som klappar h\u00e4nderna.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Den Amerikanske hitflyttade blues-musikern och karikatyrartisten Brian Kramer f\u00f6ddes i Brooklyn, New York f\u00f6rsta April 1963. Han \u00e4r dock inget sk\u00e4mt utan \u201dthe real deal\u201d. Att v\u00e4xa upp i Brooklyn p\u00e5 sextiotalet var inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt. Ruffiga kvarter, arbetsl\u00f6shet och uppl\u00f6sta familjer, allt detta ber\u00e4ttar Brian Kramer i sin korta men lysande novell fr\u00e5n… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Brian Kramer (Sv.)<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1881","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1881","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1881"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1881\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1882,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1881\/revisions\/1882"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1881"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}