Av Johnny Petersen<\/p>\n\n\n\n
Den eminente bluesman vi k\u00e4nner som Bukka White, l\u00e4r ha avskytt den f\u00f6rkortningen och tyckte att man skulle kalla honom Booker, hans riktiga namn. F\u00f6rkortningen p\u00e5minde honom kanske f\u00f6r mycket om f\u00e4ngelsetiden \u2013 d\u00e4r han, liksom m\u00e5nga av hans samtida kollegor, satt inne f\u00f6r mord. Det var n\u00e4mligen under den tiden han fick sitt, sedan dess, mest k\u00e4nda namn \u2019Bukka\u2019, tack vare skivbolagets felstavning p\u00e5 den skiva som blev hans stora genombrott \u2013 \u201dShake \u2019Em On Down.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Booker f\u00f6ddes och v\u00e4xte upp i den lilla bondbyn Sparta, 10 miles s\u00f6der om Houston, i Chickasaw County, Mississippi och 100 miles \u00f6ster om Clarksdale. Eventuellt 1906 men f\u00f6rmodligen 1904. P\u00e5 hans Social Security Death Card st\u00e5r det 1900 men p\u00e5 hans gravsten 1909. Enligt Booker sj\u00e4lv l\u00e4r det r\u00e4tta \u00e5rtalet ha varit 1902\u2026 Hans moster var mor till B.B. King (se f\u00f6reg\u00e5ende nummer).<\/p>\n\n\n\n
Sitt m\u00e4rkliga namn fick han efter en ber\u00f6md talesperson f\u00f6r den svarta kommuniteten, Booker Taliaferro Washington, en lokal hj\u00e4lte kring sekelskiftet. Bl.a. etablerade han m\u00e5nga skolor och l\u00e4roverk f\u00f6r de svarta.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n tidig \u00e5lder var musiken st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande i familjens hem. \u201dJag f\u00f6ddes med musiken i mig\u201d, f\u00f6rklarade Booker f\u00f6r BBC 1976, \u201df\u00f6r min morfar var pastor och pappa var musiker.\u201d Mamman sj\u00f6ng i den Baptistiska k\u00f6ren i faders kyrka, d\u00e4r Booker utvecklade sin k\u00e4rlek till s\u00e5ng som barn. \u201dJag ville dock inte bli pastor\u201d, understr\u00f6k han, utan f\u00f6redrog faderns mer \u00e4ventyrliga sida. Denne beh\u00e4rskade flera olika instrument och spelade ofta p\u00e5 fester och danser i omr\u00e5det, till sonens f\u00f6rtjusning. Inte minst lockade de l\u00e4ttf\u00f6rtj\u00e4nta pengarna. Han b\u00f6rjade mycket riktigt ocks\u00e5 spela fiol med fadern mycket tidigt. Hans stora stund intr\u00e4ffade dock n\u00e4r hans p\u00e5 sin nionde f\u00f6delsedag han fick en gitarr fr\u00e5n fadern med orden, \u201dOm du inte kan l\u00e4ra dig att spela den s\u00e5 \u00e4r det inte mitt fel\u201d. Modern och mormodern tyckte att han spelade dj\u00e4vulens musik men morfadern Pompey uppskattade hans spel och spelade med honom p\u00e5 fiol.<\/p>\n\n\n\n
Vid ca 15 \u00e5rs \u00e5lder l\u00e4mnade han hemmet i s\u00f6kan efter Deltat. D\u00e4r arbetade som dr\u00e4ng hos sin morbror samtidigt som han uppt\u00e4ckte bluesmusikens r\u00f6tter. D\u00e4r tr\u00e4ffade han ocks\u00e5 Charley Patton som genom hela livet f\u00f6rblev hans stora idol. Man kan ocks\u00e5 hitta m\u00e5nga influenser fr\u00e5n Patton i Bookers musik. Exempel p\u00e5 det \u00e4r hans h\u00f6gljudda s\u00e5ng och sluddrandet i slutet av orden. De var b\u00e5da \u201dSongsters\u201d till skillnad fr\u00e5n mer traditionella bluesm\u00e4n och kunde framf\u00f6ra l\u00e5tar i m\u00e5nga olika stilar f\u00f6r sin publik. Det var emellertid Charley Pattons livsstil och personlighet som influerade den unge Booker, lika mycket som hans musik. Framf\u00f6r allt hans kringvandrade, bekymmersl\u00f6sa liv. S\u00e5 helt klart k\u00e4nde Booker ett speciellt f\u00f6rh\u00e5llande till Delta-bluesens fader. Han stannade bara i Deltat n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r; \u201dJag stannade i Deltat till jag hade v\u00e4xt upp\u2026 och jag smet iv\u00e4g fr\u00e5n min morbror. Jag ledsnade, vet du, p\u00e5 att se de d\u00e4r mulorna varje morgon. Alla kan inte komma bort fr\u00e5n det \u2013 n\u00e5gon m\u00e5ste ju odla \u2013 men jan tyckte inte att jag var den grabben, du vet, som f\u00f6rmodades att odla. Och jag tog godst\u00e5get p\u00e5 \u2019the Dog\u2019 till S:t Louis.\u201d (The Dog \u00e4r den j\u00e4rnv\u00e4gslinje som gick under namnet The Yellow Dog, e.g. The Yazoo Delta Line, omsjungen i m\u00e5nga bluesl\u00e5tar).<\/p>\n\n\n\n
Fast besluten att f\u00f6rs\u00f6rja sig som musiker, utvecklades Booker i S:t Louis och hittade jobb \u00f6verallt d\u00e4r det var m\u00f6jligt \u2013 juke joints, biljard-hallar, honky tonks, barer och gatuh\u00f6rn. \u201dJag h\u00e4ngde hos en gammal man d\u00e4r uppe som hette Old Man Ben (Ben Whitley), jag stannade hos honom i tv\u00e5 eller tre \u00e5r,\u201d mindes Booker. \u201dHan gav mig pengar och jag\u2026Oh yeah, jag blev r\u00e4tt k\u00e4nd d\u00e4r. Jag var ung och tjejerna ville kyssa mig, och du vet.. Jag k\u00e4nde mig stor.\u201d Hans betalning var dock minimal \u2013 ofta upptr\u00e4dde han f\u00f6r bara litet mer \u00e4n mat och dryck \u2013 men erfarenheten fr\u00e5n att upptr\u00e4da regelbundet framf\u00f6r publik gjorde nytta. Han s\u00f6g upp ov\u00e4rderliga r\u00e5d fr\u00e5n \u00e4ldre musiker som Johnny Thomas, vilken hj\u00e4lpte honom att utveckla sin gitarr-teknik och han l\u00e4rde sig att spela piano.<\/p>\n\n\n\n
Booker \u00e5terv\u00e4nde till Mississippi i slutet av 1927 och inom ett par veckor hade han bondat med den talangfulle munspelaren George \u201dBullet\u201d Williams som under deras tid tillsammans l\u00e4rde honom att imitera ett t\u00e5g.<\/p>\n\n\n\n
1930, n\u00e4r Booker hade slagit sig ner i Itta Bena som bonde och gift sig med Williams 15-\u00e5riga niece, blev han erbjuden sitt f\u00f6rsta skivkontrakt med Victor Records. Detta kom att bli hans stora genombrott. Han gjorde fjorton sp\u00e5r f\u00f6r vilket han fick 240$ och en helt ny gitarr. Alla blev dock inte utgivna p.g.a. den stora depressionen som br\u00f6t ut samma \u00e5r. En av l\u00e5tarna blev ocks\u00e5 en av hans mest k\u00e4nda, \u201dThe Panama Limited\u201d, en snabb t\u00e5g-s\u00e5ng med en dramatisk historia. H\u00e4r fick han anv\u00e4ndning f\u00f6r sina nyf\u00f6rv\u00e4rvade t\u00e5g-ljud d\u00e4r gitarren l\u00e4t som en t\u00e5g-vissla, en klocka och luftbromsar.<\/p>\n\n\n\n
1937 sk\u00f6t han en man som l\u00e5g i bakh\u00e5ll f\u00f6r honom och blev d\u00f6md f\u00f6r mord och skickad till ett livstidsstraff p\u00e5 Parchman Farm. Det var dock d\u00e4r som han n\u00e5dde sina st\u00f6rsta framg\u00e5ngar med inspelning av 2 l\u00e5tar, \u201dPinebluff Arkansas\u201d och hans st\u00f6rsta hit \u201dShake \u2019Em On Down\u201d. Den spelades snart in av ett antal andra musiker som Big Joe Williams, Tommy McClennan, Big Bill Broonzy och Mississippi Fred McDowell. Booker slapp arbeta p\u00e5 f\u00e4ngelsets bomullsf\u00e4lt och i st\u00e4llet fick han underh\u00e5lla direkt\u00f6ren och \u00f6vriga anst\u00e4llda p\u00e5 dagarna och f\u00e5ngarna p\u00e5 kv\u00e4llarna.<\/p>\n\n\n\n
Alan Lomax kom till f\u00e4ngelset f\u00f6r att spela in n\u00e5gra av f\u00e5ngarna och naturligtvis d\u00e5 \u00e4ven Booker. Pr\u00e4glad av den h\u00e5rda attityden p\u00e5 f\u00e4ngelset hade han skrivit den ruffiga \u201dSic \u2019Em On Dogs\u201d d\u00e4r hans ilska kom till uttryck. Han spelade ocks\u00e5 in den k\u00e4nsliga \u201dPoor Boy\u201d d\u00e4r han spelade med gitarren liggande i kn\u00e4t och anv\u00e4nde en st\u00e5lstav som slide.<\/p>\n\n\n\n
I januari 1940 blev Booker \u00e5tar en fri man, ben\u00e5dad p.g.a. sin stora talang.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av Johnny Petersen Den eminente bluesman vi k\u00e4nner som Bukka White, l\u00e4r ha avskytt den f\u00f6rkortningen och tyckte att man skulle kalla honom Booker, hans riktiga namn. F\u00f6rkortningen p\u00e5minde honom kanske f\u00f6r mycket om f\u00e4ngelsetiden \u2013 d\u00e4r han, liksom m\u00e5nga av hans samtida kollegor, satt inne f\u00f6r mord. Det var n\u00e4mligen under den tiden han… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Booker T. Washington White<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1318","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1318","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1318"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1318\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1319,"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1318\/revisions\/1319"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1318"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}