{"id":113,"date":"2021-03-13T15:58:45","date_gmt":"2021-03-13T15:58:45","guid":{"rendered":"http:\/\/folksyblues.com\/?page_id=113"},"modified":"2021-03-13T15:58:45","modified_gmt":"2021-03-13T15:58:45","slug":"robert-johnson-i","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/folksyblues.com\/?page_id=113","title":{"rendered":"Robert Johnson I"},"content":{"rendered":"\n

Robert Johnson, den allsidiga popartisten \u2013 och kvinnornas favorit<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Av Johnny \u2018Lazy John\u2019 Petersen<\/p>\n\n\n\n

De flesta av oss k\u00e4nner till namnet Robert Johnson och vet kanske att han var en av de tidiga blues-idolerna och att han ing\u00e5r i \u201d27-klubben\u201d, d.v.s. artister som dog n\u00e4r de var 27 \u00e5r unga. Andra namn \u00e4r Janis Joplin och Jim Morrison. Det finns en hel del missuppfattning om Robert Johnson, t ex att han var en renodlad delta-blues artist. Det beror p\u00e5 att han bara han spela in 29 l\u00e5tar innan han dog, f\u00f6rmodligen f\u00f6rgiftad av en svartsjuk \u00e4gare till ett \u201dBlues Schack\u201d, d\u00e4r han spelade. \u00c4garen trodde att Robert Johnson hade en aff\u00e4r med hustrun, vilket kanske var sant eftersom Robert erk\u00e4nt hade sv\u00e5rt att h\u00e5lla fingrarna i styr n\u00e4r det g\u00e4llde kvinnor.<\/p>\n\n\n\n

Sanningen, som vi skall se, \u00e4r dock lite annorlunda. H\u00e4r \u00e5terger vi en intervju med den samtida artisten Johnny Shines som ofta b\u00e5de reste och spelade med Robert. Medan \u00e4ldre Delta artister som Son House och Charlie Patton var mer knutna till en lantligt lokal repertoar s\u00e5 hade Robert \u00f6ppna \u00f6ron f\u00f6r alla de senaste l\u00e5tarna p\u00e5 radion, och Shines minns honom spelande allt fr\u00e5n Hill Billy-l\u00e5tar till Hollywoods cowboy-s\u00e5nger och sm\u00f6rs\u00e5ngare som Bing Crosby.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHan gjorde allt som han h\u00f6rde p\u00e5 radion\u2026 N\u00e4r jag s\u00e4ger allt, menar jag verkligen allt \u2013 popul\u00e4ra s\u00e5nger, ballader, blues, vad som helst. Det gjorde ingen skillnad vad det var. Om gillade det s\u00e5 gjorde han det. Han satt d\u00e4r och lyssnade p\u00e5 radion \u2013 och du visste inte ens att han uppm\u00e4rksammade vad som spelades- och senare den kv\u00e4llen s\u00e5 kunde han g\u00e5 ut p\u00e5 gatan och spela samma l\u00e5tar han hade h\u00f6rt p\u00e5 radion\u2026 Och jag vet han skapade ackord han aldrig hade h\u00f6rt f\u00f6rr. \u00c4nd\u00e5 \u00f6vade han inte, s\u00f6kte aldrig efter ett ackord, han bara spelade dem helt automatiskt\u2026 och han gjorde dem r\u00e4tt\u2026 Han kunde spela som Lonnie Johnson, Blind Blake, Blind Boy Fuller, Blind Willie McTell, alla de killarna (den tidens stora radio-idoler). Och country-s\u00e5ngaren Jimmy Rodgers, jag och Robert brukade spela en helvetes massa av hans l\u00e5tar, man. Ragtime, pop-l\u00e5tar, valser, polkas. Robert bara plockade dem ur luften.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Shines lade till att Robert Johnsons favoriter inkluderade \u201dYes Sir, That\u2019s My Baby\u201d, \u201dMy Blue Heaven\u201d och \u201dTumbling Tumbleweeds\u201d, mycket popul\u00e4ra radio-hits och inget vi vanligtvis f\u00f6rknippar honom med. Han hade ocks\u00e5 en unik talang att hitta p\u00e5 l\u00e5tar i stunden, vilka han kunde gl\u00f6mma lika fort igen. Han sa: \u201dN\u00e5, det var bara en k\u00e4nsla, jag bara, bara\u2026 reciterade fr\u00e5n <\/em><\/p>\n\n\n\n

en k\u00e4nsla.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Bildtext: Den tredje bevisade bilden av Robert Johnson,<\/em><\/p>\n\n\n\n

tillsammans med Johnny Shines.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det var f\u00f6rst lite senare, eventuellt efter att han hade gjort sina f\u00f6rsta in-spelningar som han b\u00f6rjade ha n\u00e5gra f\u00e5 original-melodier som sin egen signatur. S\u00e5 tillsammans med aktuella popl\u00e5tar kunde han t ex spela \u201dSweet Home Chicago\u201d, hans arrangemang av en Kokomo Arnold-hit som han hade d\u00f6pt om f\u00f6r att passa in p\u00e5 delta-folkets norra Shangri-La. En annan var \u201dCome On In My Kitchen\u201d, hans sexiga omarbetning av Tampa Red\u2019s \u201dThings \u2019Bout Coming My Way\u201d, vilken i sin tur baserades p\u00e5 klassikern \u201dSitting On Top Of The World\u201d med Mississippi Sheiks.<\/p>\n\n\n\n

Enligt Johnny Shines hade Robert Johnsons slide-spel utvecklats till att vara mycket distinkt och kunde ha en n\u00e4stan hypnotisk effekt p\u00e5 publiken:<\/p>\n\n\n\n

\u201dHans gitarr verkade n\u00e4stan tala \u2013 upprepa och uttala ord med honom som ingen annan i v\u00e4rlden kunde. Jag sa att han hade en talande gitarr och m\u00e5nga h\u00f6ll med mig. Detta ljud p\u00e5verkade de flesta kvinnor p\u00e5 ett s\u00e4tt som jag aldrig kunde f\u00f6rst\u00e5. En g\u00e5ng i S:t Louis spelade vi en av de l\u00e5tar Robert gillade att spela tillsammans emellan\u00e5t, \u201dCome On In My Kitchen.\u201d Han spelade l\u00e5ngsamt och passionerat och n\u00e4r vi hade slutat, lade jag m\u00e4rke till att ingen sa n\u00e5gonting. Sedan ins\u00e5g jag att alla gr\u00e4t, b\u00e5de kvinnor och m\u00e4n.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Tillsammans med musiken och drickandet hade Robert Johnson som sagt ett rykte som kvinnokarl. Som Johnny Shines uttrycker det: \u201dKvinnor, f\u00f6r Robert, var som motell- eller hotellrum. \u00c4ven om han anv\u00e4nde dem upprepade g\u00e5nger s\u00e5 l\u00e4mnade han dem d\u00e4r han hade hittat dem. Himlen hj\u00e4lpe honom men han var inte s\u00e4rskiljande. M\u00f6jligen lite likt Kristus s\u00e5 \u00e4lskade han dem alla. Han f\u00f6redrog \u00e4ldre kvinnor i trettio\u00e5rs-\u00e5ldern framf\u00f6r de yngre eftersom de \u00e4ldre kunde bidra till hans f\u00f6rs\u00f6rjning.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

En del av kvinnorna, f\u00f6rmodligen de flesta, hade inget problem med detta. Trots allt visste de att de hade plockat upp en musiker p\u00e5 drift. Robert Johnson hade naturligtvis retat upp m\u00e5nga \u00e4kta m\u00e4n och pojkv\u00e4nner, och till slut kom det ifatt honom. David \u201dHoneyboy\u201d Edwards spelade i Delta-omr\u00e5det vid den tiden och ber\u00e4ttar att han och Robert hade slagit sig ihop f\u00f6r ett \u00e5terkommande gig i ett litet landsorts-skjul n\u00e4ra byn Three Forks, en liten samling hus v\u00e4ster om Greenwood. Mannen som drev klubben h\u00e4mtade dem i Greenwood och k\u00f6rde dem tillbaka till stan efter spelningen och Edwards uppfattning \u00e4r att den h\u00e4r mannen hade f\u00e5tt f\u00f6r sig att Robert Johnson r\u00e4nde runt med hans fru och best\u00e4mde sig f\u00f6r att g\u00f6ra sig kvitt honom en g\u00e5ng f\u00f6r alla genom att ge honom f\u00f6rgiftad whiskey.<\/p>\n\n\n\n

Edwards: \u201dJag \u00e5kte tillbaka till Greenwood f\u00f6r jag skulle spela p\u00e5 en fest i stan och han spelade d\u00e4rute och folk sa till mig, sa, ungef\u00e4r klockan ett blev Robert sjuk n\u00e4r han spelade. Alla m\u00e4nniskor hade kommit fr\u00e5n stan f\u00f6r att h\u00f6ra honom spela och ville att han skulle forts\u00e4tta att spela och trodde bara att han spelade sjuk. Och de ber\u00e4ttade att han sa till publiken, han sa, \u2019N\u00e5, jag \u00e4r sjuk ser ni, men jag spelar, men jag \u00e4r \u00e4nd\u00e5 sjuk. Jag kan inte spela.\u2019 Och de sa att han \u00e4nd\u00e5 fortsatte att spela till klockan tv\u00e5 och han blev s\u00e5 sjuk att de fick ta honom tillbaka till stan. Och han kom tillbaka och dog i Greenwood.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Enligt hans d\u00f6ds-attest s\u00e5 avled Robert Leroy Johnson den 16 augusti 1938. Det finns flera andra ber\u00e4ttelser om hans f\u00f6rtidiga d\u00f6d men dem tar vi kanske en annan g\u00e5ng\u2026.<\/p>\n\n\n\n

\"Robert<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Robert Johnson, den allsidiga popartisten \u2013 och kvinnornas favorit Av Johnny \u2018Lazy John\u2019 Petersen De flesta av oss k\u00e4nner till namnet Robert Johnson och vet kanske att han var en av de tidiga blues-idolerna och att han ing\u00e5r i \u201d27-klubben\u201d, d.v.s. artister som dog n\u00e4r de var 27 \u00e5r unga. Andra namn \u00e4r Janis Joplin… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Robert Johnson I<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-113","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/113","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/113\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":115,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/113\/revisions\/115"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}