Muddy Waters var barfota n\u00e4r han fick h\u00f6ra att en vit man s\u00f6kte efter honom. Det var s\u00f6ndag, sista dagen i augusti 1941, p\u00e5 Stovall Farm. Bomullen blommade och sk\u00f6rden skulle ske f\u00f6rst om ca en m\u00e5nad. Muddy, s\u00e5v\u00e4l som de andra f\u00e4rgade som sk\u00f6tte n\u00e5gon annans mark i Mississippi, nj\u00f6t av v\u00e4ntetiden. Snart skulle han arbeta fr\u00e5n soluppg\u00e5ng till solnedg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Ryktet n\u00e5dde Muddy f\u00f6re den vite mannen. \u201dUh-o! Nu \u00e4r det slut,\u201d minns Muddy att han t\u00e4nkte. \u201dDe har kommit p\u00e5 att jag s\u00e4ljer whiskey.\u201d (Hembr\u00e4nt).<\/p>\n\n\n\n
Han gick till neutral mark, plantage-kontoret, bort fr\u00e5n hemmet d\u00e4r hans sprit var g\u00f6md. Den vite mannen fann honom d\u00e4r. \u201dJag gick dit, jag sa, \u2019Yassuh?\u2019 Han sa, Hall\u00e5 d\u00e4r, du skall inte yassuh mig. S\u00e4g ja och nej till mig, jag har letat efter dig.\u2019 Jag sa, \u2019v\u00e5ffo d\u00e8?\u2019 \u2019jag vill att du spelar n\u00e5got f\u00f6r mig. Var \u00e4r din gitarr?\u2019 Jag sa, \u2019den \u00e4r i mitt hus.\u2019 \u2019Kom igen, h\u00e4mta den. Jag vill at du spelar f\u00f6r mig.\u2019\u201d<\/p>\n\n\n\n
Den vite mannen var Alan Lomax. Han var 26 \u00e5r, Muddy var 28. \u201dJag kunde inte bli klok p\u00e5 det n\u00e4r han f\u00f6rst kom dit,\u201d sa Muddy. \u201djag visste inte om han var en av de d\u00e4r smarta poliserna som kom efter mig, eller vad fasen som p\u00e5gick. Jag kunde inte riktigt hantera att han skulle s\u00e4tta mig i hans<\/em>bil och k\u00f6ra mig till huset. Jag t\u00e4nkte, \u2019Uh-hu, skattmasen f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4tta dit mig.\u2019\u201d<\/p>\n\n\n\n Lomax shockade Muddy genom att dricka vatten ur samma kopp som honom sj\u00e4lv. Jag t\u00e4nkte, \u201dIngen vit man g\u00f6r s\u00e5 h\u00e4r!\u201d Nej, nej, detta var f\u00f6r mycket, han gick f\u00f6r l\u00e5ngt. Min i mitt stilla sinne t\u00e4nkte jag \u00e4nd\u00e5, \u201d\u00c5h, han g\u00f6r vad som helst f\u00f6r att kunna s\u00e4tta dit mig.\u2019\u201d<\/p>\n\n\n\n Men han var en underlig skattmas, denne Lomax. Ist\u00e4llet f\u00f6r att dra fram en ID-bricka \u00f6ppnade han sin bil, drog ut en Martin-gitarr och b\u00f6rjade plocka lite blues. D\u00e5 s\u00e5g Muddy att hela bakdelen p\u00e5 bilen var fylld med inspelnings-grejer.<\/p>\n\n\n\n \u201dHan kom med sin maskin,\u2019 sa Muddy, \u2019tog fram sin gamla gitarr, b\u00f6rjade spela och sa, \u2019jag h\u00f6rde att Robert Johnson \u00e4r d\u00f6d men att du \u00e4r precis lika bra och jag vill att du g\u00f6r n\u00e5got f\u00f6r mig. Vill du l\u00e5ta mig spela in n\u00e5gra av dina s\u00e5nger, f\u00f6r att sedan spela upp dem f\u00f6r dig s\u00e5 att du f\u00e5r h\u00f6ra dem?\u2019\u201d De kom \u00f6verens och avtalet firades med en whiskey. Med den v\u00e4rmande i magen satte de ig\u00e5ng med inspelningen. Muddys kompanjon Son Sims d\u00f6k ocks\u00e5 upp med sin gitarr. \u201dS\u00e5 jag spelade Country Blues,\u2019 sa Muddy, \u2019N\u00e4r han spelade upp den l\u00e4t det som vilken skiva som helst.\u2019 Jag t\u00e4nkte, \u2019jag kan ju sjunga\u2019! Senare skickade han tv\u00e5 kopior och en check p\u00e5 20 dollars. Jag spelade den om och om igen och t\u00e4nkte upphetsat, \u2019jag kan g\u00f6ra det, jag kan g\u00f6ra det!\u2019\u201d<\/p>\n\n\n\n Det f\u00f6rsta stycket Muddy l\u00e4rde sig var Leroy Carr\u2019s \u201dHow Long Blues\u201d. Visserligen anpassad piano-musik men Carr kompades av gitarristen Scrapper Blackwell. Annars var hans st\u00f6rsta inspirationsk\u00e4lla den impressive Son House som spelade grov, r\u00e5 slide-baserad country-blues. D\u00e4r fanns \u00e4ven Robert Johnson som ju var tidig med att spela shuffle och Charley Patton som anv\u00e4nde synkopering. \u201dJag s\u00e5g Patton i mina yngre dagar\u201d s\u00e4ger Muddy. \u201dDet som ber\u00f6rde mig mest med Patton var att var en s\u00e5 bra clown med gitarren, klappade den, slog p\u00e5 den och spelade den bakom nacken\u2026 Jag \u00e4lskade det, men jag \u00e4lskade Son House f\u00f6r att han anv\u00e4nde flaskhalsen s\u00e5 vackert!\u201d<\/p>\n\n\n\n Efterhand som Muddys spel utvecklades blev det mer \u00e4n hobby. \u201dJag arbetade f\u00f6r 50 cents om dagen fr\u00e5n soluppg\u00e5ng till solnedg\u00e5ng. Det betyder 15-16 timmar om dagen. Men jag \u00e4lskade min gitarr, gick ut p\u00e5 n\u00e4tterna, spelade p\u00e5 house-parties och gick sedan direkt till bomullsf\u00e4lten.\u201d Efter ett tag b\u00f6rjade han arrangera sina egna l\u00f6rdags-danser d\u00e4r han kunde s\u00e4lja sin whiskey, ordna t\u00e4rnings-spel och sj\u00e4lv spela gitarr. Han fick ihop pengar till en bil, en begagnad 1934 Ford V8. Med den k\u00f6rde han in till Clarksdale f\u00f6r att handla och tr\u00e4ffa andra musiker. \u201dVi hade en cirkel runt Friars Point d\u00e4r vi alla v\u00e4xte upp, som vi alla simmade i \u2013 d\u00e4r var Robert Nighthawk som k\u00e4nde Robert Johnson, d\u00e4r var Tommy Johnson, Houston Stackhouse, Robert Lockwood Jr., Joe Willie Wilkins, Rice Miller (Sonny Boy Williamson II), och Big Joe Williams. \u201dJag brukade bl\u00e5sa munspel med Big Joe.\u201d De reste runt i trakten tillsammans ett tag som en duo, men en morgon l\u00e4mnade Big Joe Muddy f\u00f6r, \u201dHan tog alla min mina kvinnor.\u201d<\/p>\n\n\n\n Johnny \u2018Lazy John\u2019 Petersen \u201dMuddy var som en karta, han var verkligen nyckeln till alla de andra grejerna. Jag uppt\u00e4ckte att Muddy och Chuck arbetade i samma studio och p\u00e5 samma Chess-etikett, och d\u00e4r fanns kopplingen till Willie Dixon ocks\u00e5. D\u00e5 var jag tvungen att hitta allt om Muddy jag kunde och samtidigt var Muddy… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Muddy Waters ursprung<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-110","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/110","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=110"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/110\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112,"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/110\/revisions\/112"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/folksyblues.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=110"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"undefined\"\/](\"http:\/\/www.gstatic.com\/tv\/thumb\/persons\/443893\/443893_v9_ba.jpg\")
<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"