Bluesens historia del III

Av Johnny Petersen

Field Hollers, att hojta på fälten.

Afrikansk musik förknippas ofta med trummor och ringdans men till vardags var den förekommande musikformen herdens ’hojtande’, dvs hans röst som steg och sjönk, ibland med ord men ofta bara ett hummande medan vaktade sin hjord och ingav dem en trygg känsla mot rovdjur, samtidigt som han själv fördrev de långa ensamma timmarna ensam bland sin boskap, rovdjur och andar. Denna tradition följde med till USA och användes vid ensamarbete på de oändliga fälten, delvis för att låta de andra veta var man befann sig, dels för att underhålla sig själv

. Sådana Field Hollers, eller Moans, finns beskrivna så långt tillbaka som 1853. Ett sentida exempel på Youtube är ”Arwhoolie”. Den första inspelningen gjordes av Alan Lomax 1947 på Parchman Farm med den gamle ”Tangle Eye”.

Moans ligger till grund för flera av de tidiga underhållarna som Alger ’Texas’ Alexander, Blind Lemon Jefferson och Bessie Tucker med titlar som ”Awful Moaning Blues”, ”Black Snake Moan” och ”Bessies Moan” och även lite senare artister som John Lee Hooker med t ex ”Hobo Blues” och Robert Pete Williams med t ex ”Pardon Denied Again”. Se också artikeln om Robert Johnson.

Work Songs.

1777 skrevs en notis om en grupp slavar som paddlade i en kanot och höll takten genom växelsång, call and response. Denna sångform blev viktig i arbetet på fälten, i skogen och vid järnvägsbyggen för att hålla en jämn takt i arbetet. Vikten av det förstår man vid beskrivningen av när fyra män hugger ner ett stort träd. Då hugger man två och två från varsin sida av trädet. Missar man takten så hugger man ner sin kamrat. Ett fint exempel på Youtube är ”Rosie and Levee Camp Holler.”